Igelkottaskinn

Hela insidan av vinden ser ut som ett ut-och-invänt igelkottaskinn så just nu pågår Slå-in-miljoner-spikar-så-vi-kan-börja-isolera-projekt. Insidan av taket ska kläs med en duk och den får det absolut inte gå hål på, så ni förstår att vi har en del hamrande att göra.

Stillastående

Så här ser det ut på vinden just nu. Det är reglat och klart överallt. Nytt, väldoftande spån har krattats ut. Två gamla plankor är utlagda som gångbro in till badrummet.

Ett undergolv är på plats i den ena gamla kattvinden där vi tänkte husera gäster i framtiden. Det var enklare att göra så än att regla om den lilla biten. Spånet här luktade gott och behövde därför inte grävas bort, det gjorde att det var svårt att få tätare regelverk på plats, så lösningen blev att vi behöll de befintliga reglarna och lade ett undergolv av råspont.

Ett par fack saknar fortfarande spån, men vi har ett par extra balar ute i ladan som står och väntar på att bli uthällda. Och, ja... sen har det liksom inte hänt något mer. På flera månader. Vi tappade sugen lite när fabriken som tillverkade isoleringen vi ville använda brann ner till grunden i somras. Och så hade vi ju tänkt lägga golvet innan vi isolerade för att ha ett vettigt underlag att stå på när vi skulle isolera. Men det går ju inte att lägga trägolv i utomhustemperatur mitt i vintern. Men nu har vi tagit oss i kragen och sökt reda på ett alternativt isoleringsmaterial. Så nu kanske vi kan komma igång igen snart. Man kan ju alltid hoppas.

Många säckar blev det

46 stycken faktiskt. Och då har vi inte tagit allt. Inte det som fortfarande luktade och såg ut som spån. Det jag pratar om är den gamla isoleringen på vinden. Golvet är helt bortplockat och en fruktansvärd massa spån med allehanda annat innehåll är nedskyfflat i säckar. Säckarna står nu i en tjusig fyrkant runt presenningen i trädgården. Där får de stå över vintern och kväva lite ogräs.

Det känns skönt att det tråkiga, smutsiga spånskyffleriet är klart. Nu kommer den roliga biten! Uppbyggandet.

Skönt också att bli av med plasten, mushålen och de sviktande golvplankorna. In med lite fräscht kutterspån och träplank!

But why?!

VARFÖR ligger det en gammal äcklig plastmatta under trägolvet i sovrummet?

VARFÖR är spånisoleringen full av gamla sopor? Glas, porslinsskärvor, dockkläder, burkar, tegelstenar, gamla ben (!), mössor, träbitar, allehanda trasor och tygbitar osv.

VARFÖR tar spånet (och allt annat skröfs) mycket mer plats när man skyfflar upp det i sopsäckar än när det ligger på golvet? Är det nå´ magiskt tro?

Ja, många varför är det...

Rivning påbörjad

Så här hemtrevligt har vi det på vinden just nu. Vi håller på att riva ut det mesta av det som finns där nu, sovrummet och den gamla isoleringen är på väg ut. Vi tänker göra sovrummet större, göra plats för gäster på något sätt (hur beror på vad som går att göra, vi vet inte än hur de bärande bjälkarna går) och isolera upp mot innertaket så att det går att använda hela huset även på vintern. Det har ju gått nu också, men fy farao vad kallt det har varit i de oisolerade delarna av vinden och vilka elräkningar vi har fått varenda månad...

Snart, snart!

De konstiga vinklarna och vrårna runt rummet har isolerats. Efter mycket funderande fastnade vi för följande lösning:
Vindpappen formades till "vaggor" och sänktes ner i utrymmena mellan de nya fina balkarna och de knöggliga väggarna. Dessa fylldes sedan med skivor eller tussar av Vital, beroende på utrymmets form och storlek.

Sedan täcktes råspontsfacken med papp. Det var ett jäkla pillgöra, runt vattenrören och mellan mittenbjälkarna. Hela tiden har man ett enormt sjok av styv papp som inte vill samarbeta som viftar runt överallt. Men till slut satt den på ett ungefär där den skulle. Och då var det dags för...

...spånet! Som tyvärr inte räckte till riktigt, men det får införskaffas mer imorgon. Och sedan ska det läggas golv!

Dagens golvarbete

Trossbotten är klar och det långsamma arbetet med att isolera alla konstiga springor och glipor och vrår har börjat. Känns som att det nästan är klart, men allt pill tar längre tid än man tror.

Men vattenrören är isolerade och ganska tjusiga hål sågade för att släppa upp dem under diskbänken. Imorgon ska det isoleras runt kanterna av "lådan" där kutterspånet ska hällas. Eftersom det är lite blandat runt om, med mer eller mindre jämna betongkanter och fullständigt galet ojämna stora stenar längs med ena sidan, krävs en del uppfinningsrikedom för att få det isolerat. Vi använder lindrev, vindpapp och Vital isolering. Och i de något mer rätvinkliga, täta facken ska kutterspånet ligga. I övermorgon kanske det är dag för Le grand finale - golvläggningen!

Ännu ett steg mot det nya golvet

Markduk utlagd och lecakulor uthällda. Det tar sig, sakta men säkert.

[Posted with iBlogger from my iPhone]

Med våld och envishet

Golvet i köket har gjort sitt. Och eftersom plastmattan var hellimmad på masonitskivorna som i sin tur var fastskruvade med många skruvar har golvet börjat tas bort med kofot, våld och sticksåg. Funkar rätt bra. Men varför limma en matta på det viset? Under golvet fanns mer eller mindre sunkig gul isolering, ena lagret sitter liksom fast på någon slags svart papp eller nåt. Det är svårt att se eftersom den är så fuktig och bara trillar isär när man tar i den. Förutom isoleringen (som ju ska vara där, om än på ett annat sätt) så fanns det här:

En massa rötter! Jättelånga är de också. Än vet vi inte var de kommer ifrån, men en gissning är den stora lönnen som står mitt på gården. Måste kolla upp hur lönnar har det med sina rötter.

Allt eftersom vi får loss dem, hamnar rötterna i soporna, men hur hindrar vi dem från att ta sig in igen? Kan man lägga sån där markduk som man täcker trädgårdsland med? Eller vad ska man göra?

En glad överraskning!

I lilla huset, som vi har döpt till Undantaget, visste vi inte riktigt vad vi skulle hitta när vi rev ner de gamla sunkiga tapeterna och illaluktande masonitskivorna. Ganska enkla plankväggar var troligast, hade vi fått veta, eftersom huset varit snickarverkstad och man inte lade pengar på dyrbart, tjockt timmer till så pass enkla hus förr i tiden. Men...

...titta vilken fin, timrad vägg och vilken fin murstock som tittade fram när vi hade kofotat lite bland masoniten! På några timmerstockar kan man läsa namn, skrivna ganska yvigt med blyert. Bland annat har Karl Wictor (han som inte stavade så bra) skrivit sitt namn där.

Det gamla köket har åkt ut för att vi skulle kunna komma åt att byta isolering bakom det. Delar av köket ska dock återanvändas. Nu funderar vi som bäst på hur vi ska göra med väggarna. Vindpapp, isolering och sedan pärlspont? Eller har någon något annat förslag? Som isolering har vi tittat på Isolina och Vital. Vital verkar ju onekligen lite enklare att arbeta med. Vet inte hur mycket det skiljer i kostnad heller. Beror ju på tjocklek också förstås och hur tjockt ska man ha? Undantaget ska fungera vår, sommar, höst, men kommer inte att användas på vintern. Tror vi.

Hallen är quick-fixad!

Hallen är färdigmålad med Ottossons Ljusgrå.

Den gamla mattan är utslängd. Som tur var låg den löst ovanpå spånskivorna, utan klister. Spånskivorna var torra och fina, helt utan gamla fuktfläckar.

Under spånskivorna finns ett trägolv! Vi kunde inte få upp spånskivorna utan att bryta sönder dem men en liten tjuvtitt kunde vi få i alla fall. Tjuvtitten räckte för att inse att det måste isoleras under golvet om vi någon gång ska kunna ta fram orginalgolvet. Kalluften strömmade upp när vi kröp nära för att få ett par bilder. Spånskivorna får ligga kvar ett tag till.

Ovanpå spånskivorna lade vi in en ny plastmatta. Jo, vi vet att det inte är något superval för ett 140 år gammalt hus, men det här är ju som sagt en tillfällig lösning. Vi har helt enkelt inte råd och tid att göra allt ordentligt nu på en gång. Den nya plastmattan är vald för att se modern ut. Vi vill inte ha något som ska låtsas vara på riktigt. Är det nu ändå modernt och malplacerat så kan det få synas. Tycker vi.

Ovanpå plastgolvet ligger nu en trasmatta i en massa starka, glada färger. Vi kan ju inte bara ha grått överallt. Lite färg här och var skadar nog inte. Lite mer småpyssel så känns hallen fräsch och välkomnande och kan få hänga med några år till.

Is och vatten

Det har varit kallt. Riktigt kallt. Enligt en granne nere på 23 minusgrader. Fönstren i trapphuset var så här tjusiga och isiga när vi kom till huset sist. Isen sitter på insidan. Trappan går ovanför pumprummet där varmvattenberedaren också står. Som de flesta nog redan räknat ut hade vi inget vatten. Det hade frusit. Det var bara att gå ut och hämta in snö i stora lass och smälta på spisen. Lördagen tillbringades med att åka och köpa ett element och cellplastskivor för att isolera pumprummet lite bättre och få upp värmen ordentligt. Termometern går bara upp till 40 grader och den slog i taket... Men sent på lördagkvällen hade vi vatten i badrummet igen. Ganska skönt att kunna spola på toaletten igen...


På söndag morgon hade huset tinat upp så pass att vattnet i köket återkom också. Nu får vi se hur det blir nästa gång vi kommer ut.