Utedass inne

Utedassset på gården revs för många år sedan, men det gör inget längre! Vi har byggt ett utedass. Inne. Med brädväggar, svart snedtak, hasp och hjärta på dörren.

Därinne står en PortaPotti (en sådan man använder i husvagnar) så de som sover i lilla huset inte behöver gå ut och in i stora huset på natten för att kissa...

Utanför hänger den här ljuslyktan, med vita väggar, svart dörr och hjärta, precis som den stora!

Nytt kök i lilla huset!

Titta på den här bilden. Det ser väl ganska mysigt ut? Men det var det inte. Inte alls faktiskt. Golvet var ett låtsasträgolv i form av plastmatta. Köksdelen hängde lite på trekvarten och tapeterna hade mysko fläckar här och var och över alltihop stod en inte alls angenäm, unken lukt som ingen storstädning i världen rådde på.

Med mod i barm och kraft i arm, utrustade med kofot och lite andra redskap, och ett antal turer till brädgården är köket nu förvandlat. Fortfarande saknas lite lister, ett eller två lager färg på ett par ställen och kanske lite annat småpyssel, men i det stora hela är det klart!

Ta-da! Vad tycks. Synd att det inte finns luktblogg, för den allra största förändringen är nästan lukten. Nu luktar det friskt trä, såpa och lite linolja. Mumsigt helt enkelt!

Äntligen!

Golvet är klart och oj, vad det känns bra! Längst in trodde vi att det skulle bli lite lurigt eftersom rören till köket går där och vi dessutom skulle behöva justera de olika längderna på långväggarna där genom att såga sista plankan snett på längden. Men det visade sig att det inte behövdes. Snedheten kommer att fixas genom att väggen rätas upp när vi isolerar den. Så det var bara att dela sista plankan på mitten, sätta delarna på var sin sida om rören och - voila! Ett nytt tjusigt golv!

Vi har såpskurat golvet en gång. Imorgon tar vi en gång till. Sedan är det dags för väggarna.

Antiklimax

Såååå nära. Då tog spiken slut. Jävla skit på ren svenska. Nu dröjer det flera dagar innan jag kan göra klart. Och jag som ville överraska mamma med ett fix och färdigt golv. Tänkte till och med hinna såpskura det en gång. Jaja. Hon får väl bli glad några dagar senare.

[Posted with iBlogger from my iPhone]

Snart, snart!

De konstiga vinklarna och vrårna runt rummet har isolerats. Efter mycket funderande fastnade vi för följande lösning:
Vindpappen formades till "vaggor" och sänktes ner i utrymmena mellan de nya fina balkarna och de knöggliga väggarna. Dessa fylldes sedan med skivor eller tussar av Vital, beroende på utrymmets form och storlek.

Sedan täcktes råspontsfacken med papp. Det var ett jäkla pillgöra, runt vattenrören och mellan mittenbjälkarna. Hela tiden har man ett enormt sjok av styv papp som inte vill samarbeta som viftar runt överallt. Men till slut satt den på ett ungefär där den skulle. Och då var det dags för...

...spånet! Som tyvärr inte räckte till riktigt, men det får införskaffas mer imorgon. Och sedan ska det läggas golv!

Dagens golvarbete

Trossbotten är klar och det långsamma arbetet med att isolera alla konstiga springor och glipor och vrår har börjat. Känns som att det nästan är klart, men allt pill tar längre tid än man tror.

Men vattenrören är isolerade och ganska tjusiga hål sågade för att släppa upp dem under diskbänken. Imorgon ska det isoleras runt kanterna av "lådan" där kutterspånet ska hällas. Eftersom det är lite blandat runt om, med mer eller mindre jämna betongkanter och fullständigt galet ojämna stora stenar längs med ena sidan, krävs en del uppfinningsrikedom för att få det isolerat. Vi använder lindrev, vindpapp och Vital isolering. Och i de något mer rätvinkliga, täta facken ska kutterspånet ligga. I övermorgon kanske det är dag för Le grand finale - golvläggningen!

Ännu ett steg mot det nya golvet

Markduk utlagd och lecakulor uthällda. Det tar sig, sakta men säkert.

[Posted with iBlogger from my iPhone]

Bärlinor

Idag har nya bärlinor kommit på plats. Den murkna stocken har börjat ersättas av friskare virke. Än går det som tänkt om än ganska långsamt. Men kul är det!

[Posted with iBlogger from my iPhone]

Med våld och envishet

Golvet i köket har gjort sitt. Och eftersom plastmattan var hellimmad på masonitskivorna som i sin tur var fastskruvade med många skruvar har golvet börjat tas bort med kofot, våld och sticksåg. Funkar rätt bra. Men varför limma en matta på det viset? Under golvet fanns mer eller mindre sunkig gul isolering, ena lagret sitter liksom fast på någon slags svart papp eller nåt. Det är svårt att se eftersom den är så fuktig och bara trillar isär när man tar i den. Förutom isoleringen (som ju ska vara där, om än på ett annat sätt) så fanns det här:

En massa rötter! Jättelånga är de också. Än vet vi inte var de kommer ifrån, men en gissning är den stora lönnen som står mitt på gården. Måste kolla upp hur lönnar har det med sina rötter.

Allt eftersom vi får loss dem, hamnar rötterna i soporna, men hur hindrar vi dem från att ta sig in igen? Kan man lägga sån där markduk som man täcker trädgårdsland med? Eller vad ska man göra?

Vävstolar och likkistor

I gäststugan som vi har kallat för Undantaget eftersom vi tänkte stoppa in mamma/svärmor där när det är iordninggjort hade Karl snickeri. Han snickrade vävstolar, möbler och... likistor! Ja, någon skulle ju göra det också.Det är ju lite kul faktiskt. Nu är bara frågan:

Vad ska vi kalla gäststugan?

Undantaget? (Det är ju tradition att ha den äldre generationen där).
Moster Annas? (Vi tycker om namnet och då får det ett naturligt sammanhang).
Snickarboa? (Behövs väl ingen närmare förklaring kanske).
The coffin? (The cottage, fast lite roligare...).

Finns det fler namnförslag så tar vi tacksamt emot dem!

Gäststuga

Vad tycks? Är de inte vackra, dörrarna till gäststugan? Färgen är väl ingen höjdare, men det kan man ju göra något åt. Vi skulle nog gärna se att dörrarna blev ljusare så att de verkligen kommer till sin rätt och man ser de vackra detaljerna tydligare. Dock finns det mer akuta problem än så med det lilla huset. Golvet är murket i det ena rummet och fulmodernt i det andra. Innertaket bågnar betänkligt. Yttertaket vet vi inte så mycket om, men en liten översyn kan nog knappast skada. Det är nog inte gjort på en halv evighet eller så. Men dörrarna! Oh, så vackra!