Galet drygt

Lager två målas på våra möbler. Om man tittar noga ser man färgburken i bildens nederkant och tittar man ännu noggrannare ser man att burken nästan är full. Vi köpte en liter linoljefärg från Ottossons för 300 kronor. Hela dubbelsängen, två stolar och två pallar har fått två lager färg vardera och det märks nästan inte i färgburken. Vi hade hört att linoljefärg var drygt men det här är ju helt galet! Vi kommer att kunna måla halva huset med Hardebergablå innan den där burken är slut! Hm, undrar vilka möbler som mer ska få bli blå?

Lite färre möss i vårt hus...

Lite suddig bild tyvärr, men i den moderna "nackbrytarfällan" sitter en liten söt mus. Mindre och ljusare brun än den som självdog inne vid varmvattenberedaren förra helgen vi var ute i huset.


Lite svårt att se, men om man tittar noga ser man att den har huvudet i en mycket mysko vinkel. Fällan fungerar således som det är tänkt. Snabb och smärtfri död. Det sista musen hinner tänka är:
- Ah! Schweizernöt!
Fast en av oss har fortfarande väldigt svårt för att döda små djur. Även om de är skadedjur som man absolut inte vill ha inne i hela huset. De är ju ändå levande varelser. Och söta.

Vävstolar och likkistor

I gäststugan som vi har kallat för Undantaget eftersom vi tänkte stoppa in mamma/svärmor där när det är iordninggjort hade Karl snickeri. Han snickrade vävstolar, möbler och... likistor! Ja, någon skulle ju göra det också.Det är ju lite kul faktiskt. Nu är bara frågan:

Vad ska vi kalla gäststugan?

Undantaget? (Det är ju tradition att ha den äldre generationen där).
Moster Annas? (Vi tycker om namnet och då får det ett naturligt sammanhang).
Snickarboa? (Behövs väl ingen närmare förklaring kanske).
The coffin? (The cottage, fast lite roligare...).

Finns det fler namnförslag så tar vi tacksamt emot dem!

Kärt barn har många namn

Flera grannar vi träffade på i helgen frågade om det var vi som hade köpt "Moster Annas"? Så kallas tydligen huset i byn efter en kvinna som bodde där förr i tiden. Hon var moster åt någon i byn, men kallades moster Anna av alla. Eftersom hon var den som först fick telefon så hade alla vägarna förbi henne då och då. Man kan väl gissa att hon var ganska väl insatt i allt som skedde i byn?

Men huset har ett mer officiellt namn, vi har sett det i pappren vi fick från mäklaren, och det är nog det vi kommer att använda även om det inte verkar vara vanligt bland folk i byn. Det kallas Karlsborg. Han som byggde huset hette Karl och han byggde huset som en borg åt sig och sin familj. Det tycker vi om och det ska vi försöka återinföra. Om det går. Fast moster Annas är rätt gulligt det också, så vi får väl ha två namn på huset! Karls släktning som berättade om honom kommer att bli glad i alla fall.

1909 eller?

Ja, som rubriken antyder så har det varit lite osäkert med åldern på huset. Mäklaren skrev 1909 i annonsen och de förra ägarna visste inget mer än så. Vi tyckte väl att vissa saker så äldre ut, men vi är ju inga proffs. Sedan hade vi en besiktningsman ute som kliade sig i huvudet och undrade om 1909 verkligen stämde?
- Inte vet vi, sa vi.
- Nä, jag tror att det är äldre än så sa besiktningsmannen.
Sent 1800-tal var hans gissning. Enligt honom var 1909 ett årtal som mäklare använder på gamla hus när de egentligen inte har en aning om åldern.
Vi hade ute en besiktningsman till för några veckor sedan som skulle titta på badrummet. Han trodde också att huset var äldre och gissade på 1887.
Vad tror du?

Vi vet! Nästan i alla fall. Mamma träffade på ett äldre par som bor i byn och kvinnan berättade att det var hennes farfars far som byggde huset. Hennes farfar föddes i huset 1874 så det är ju byggt innan dess. De kommer tillbaka för att berätta mer om huset och släkten under julledigheten. Åh, vad vi längtar! Det ska bli så roligt att få veta mer om huset!

Goda grannar

Måhända ser det lite ödsligt ut ibland runt huset när vi visar våra bilder men vi har faktiskt grannar. Rätt många till och med. Alla vi träffar på är så trevliga och hjälpsamma. De kollar att vi har ved så här första vintern, hör efter att vi trivs och talar om att de uppskattar att vi har börjat använda huset även på vintern. Vi har fått hjälp att såga upp all veden vi hade i vedboden så att det räcker hela vintern så att vi skulle slippa det de få dagarna vi kan komma mellan jobb och storstadsliv. En granne kommer och plogar om det kommer väldigt mycket snö så att vi kan komma in på tomten med bilen och en annan kan fixa hjälp med maskin när det blir dags att röja trädgårdsland. Är det inte fantastiskt?!

Vinterskrud

Mmm, vilken mysig helg. Runt huset låg ett tunt snötäcke som gjorde världen ljus och vacker. Vi möttes av tända ljus och en underbar middag när vi kom till huset på fredag kväll efter en lång jobbvecka. Ibland är det bra att ha en mamma! Hon åkte ut lite tidigare på dagen och det var helt underbart att komma till ett dukat bord hem till sig själv!


En långpromenad blev det också och en liten julmarknad där vi träffade ännu fler trevliga grannar. Det är inte klokt vad alla är snälla och hjälpsamma. Huset ser lite annorlunda ut från baksidan. Litet och lågt och riktigt gammalt. Men gulligt.

Hardebergablå

Vi har bestämt oss för att måla en del möbler i Ottossons linoljefärg "Hardebergablå". Sängen, två stolar och två pallar har nu fått sin första strykning. Därför är köket inte så hemtrevligt, men det är bästa stället att måla på. Gott om plats, varmt och skönt och mycket ljus från de tre fönstren.


Apropå sängen ja... vi köpte två nya resårmadrasser, 90 cm breda, och en underbar bäddmadrass, 180 cm, för att slippa skarven. Sedan hade vi sån himla tur att våra grannar hemma i stan hade en sängram och två pottskåp stående som de gärna ville bli av med så vi fick köpa alltihop för 500 kronor. Förra helgen när vi körde en massa möbler hemifrån stan till huset i en hyrd lastbil tog vi med den nya sängramen också. I helgen fick alltihop sitt första lager Hardebergablå. Halvvägs klara insåg vi att sängramen nog såg lite smal ut... Sagt och gjort, fram med tumstocken och, jodå, sängramen är 160 cm. Passar alltså strålande till två 80-madrasser, men inte till våra på 90! Så, vad gör vi nu?

Kakelfix - enkla sorten

I köket runt den gamla vedspisen sitter fantastiskt vackra kakelplattor, rektangulära med fasade kanter. Tyvärr var det gröna klisterlappar på varenda en, förmodligen tänkt att matcha allt det andra gröna i köket. (Och för all del, i resten av huset). Vi tyckte att det mest blev plottrigt och rörigt med allt det gröna så i helgen har de plockats bort, en efter en har de klistriga eländiga förpassats till soporna. Kakelplattorna rengjorde vi sedan med kemiskt ren bensin för att få bort det sega klistret och nu ser det ut så här istället:


Ljusare och lugnare. Man får göra det lilla man kan i väntan på allt andra. Hela huset måste renoveras och det kommer ta sin lilla tid. Åratal faktiskt. Men vi fixar lite smågrejer under tiden och för varje gång vi varit i huset och gjort någon liten grej känns det lite mer som vårt hus. Fast fortfarande är det en lite overklig känsla att huset faktiskt är vårt.

En mus i vårt hus

Isolering bör sitta inne i väggen tycker vi. Inte ligga utspritt på hela golvet.


En vit soffa bör få vara vit. Inte full med små konstiga gula fläckar och små avlånga bruna pluttar.

Det var bara att konstatera för ett par veckor sedan att mössen hade kommit. Och det var nog inte bara en mus i vårt hus, utan en hel klan. Råttgift inköptes och lades ut på strategiska ställen och elektriska musskrämmare pluggades in i eluttaget. Den här helgen var vi ute i huset och det verkade nog som om det inte var lika många längre. Inte lika många spår. Men däremot... när badrumsmannen öppnade dörren till det lilla utrymmet under trappan där varmvattenberedaren och vattenpumpen bor låg det en liten mus därinne på golvet. Helt stilla.
- Han är nog livrädd stackaren, skrattade badrumsmannen och stängde igen dörren snabbt för att inte musen skulle springa ut i hallen.
En halvtimme senare gläntade vi på dörren igen. Musen låg kvar. I exakt samma ställning. Jävligt rädd mus. Eller? Vänta lite nu? Jävligt DÖD mus? Levande möss inne är rätt äckligt, men en död mus inne är vråläckligt. Paniken var stor och diksussionens vågor gick höga om vem som egentligen hade lovat att vara modig och ta hand om döa möss. Med hjälp av en tidning som vi slängde över musen så att vi kunde låtsas att den inte fanns, en spade och en räfsa fick vi till slut ut den. RYSligt!